Ramblings by Kamomill

okey..ska börja rapporten med att säga att tentan gick inget bra....alls. Näpp, så dåligt att ja tror att jag ligger som bäst bara nåra poäng över godkäntgränsen...tråkigt men så är det. Vi får se om tre veckor då resultaten kommer..
men redan idag fick vi en rivstart med nästa delkurs i omvårdnadsvetenskap A. Den delkursen innehåller bla en praktik på 5 veckor samtidigt som man ska göra en massa studieuppgifter, träning på kliniska träningscentret, läkemedelsberäkningar man måste ha 100% rätt i..osv..och det endast i plugget. Detta ska göras samtidigt som jag ska packa, flytta, packa upp OCH ta körkort!!(och ha tid för födelsedagsfester och utgångar) Hur ska jag hinna med?!?

japp, nu slutar jag plugga, klockan är 00.34 och jag har precis gått igenom alla tre tidigare tentorna i statistik som finns till allas befogenhet. haha..snackar bajs..men så är klockan rätt sent oxo..:P
gonatt, wish me luck..or give me a lucky kick on my ass..:D

jepp..imörn äre dags för en hemsk tenta som jag kommer att inatt säkert ge upp allt hopp om..men ja har bara mej själv att skylla då jag skulle ha pluggat mer under veckorna som har gått...men jag hade juh ett teoriprov som ja tyckte var mer viktig å den klarade jag juh galant :D..så tentan imorn om vetenskapsteori, forskningsmetodik och statistik blev lagd på hyllan under en tid där..men så är dem ämnena inte roliga för fem öre heller och är något inte intressant så är inte jag motiverad att plugga det heller för den delen. Thats the hole truth in it.
Enda anledningen till att vi sjuksköterskor har denna kurs är att utbildningen är på universitetsnivå och för att vi ska göra en c-uppsats, inte tänker jag fortsätta forska inom omvårdnad som basically är det enda som ja kan fortsätta forska om, eftersom jag inte är intresserad av forskning. Jag vill inte sitta på ett universitet och göra en massa enkäter för nån skit, eller skriva avhandlingar som tar år och dar - tills man blivit skröplig och inte har något annat att göra sen. Jag vill ha action i vardagen - iaf en vardag som inte är exakt lik en annan vardag.

Veckans längtan: en sista minuten resa till Thailand och närmare bestämt Patong som en vän har sagt är bra och som jag efter lite egna efterforskningar på nätet också kommit att gilla iden om. men som sagt, det är bara en längtan eftersom jag inte har någon ledighet än på ett tag...
det sagt så kan jag också nämna att uppkörningen är nära nu...*nervös så jag skiter på mej* xD

PS. Har hittat en underbar (relativt) ny TVserie - Chuck! Älskar den serien..är inne på 8de avsnittet på en vecka..that said..ja, jag har hunnit tittat på Chuck, man måste väl få ha lite paus i pluggandet?? åsså e han snygg..ett plus ;) DS.

Yeeehaw!! klara teoriprovet med marginal! hade 63p av 65 å godkändgränsen är 52..men inte var jag helt säker på att jag skulle klara det...eftersom jag hade ungefär 14 flaggmarkeringar..xD men så klickar jag i dem också för minsta lilla osäkerhet..
Men nu är det över! ångesten för teoriprovet har försvunnit men det har dock tillkommit mer ångest/osäkerhet/tvivlan för uppkörningen som är bokad..:( samtidigt som jag har upptäckt att jag kommer att köra på tentan i vetenskapsteori som är på torsdag nästa vecka..så det är allmänt jobbigt just nu...men vissa har det värre är jag medveten om.

På sistone har jag funderat lite om livet och vad som är viktigt i just det livet jag lever just nu och i framtiden. Skulle jag leva varje dag som den kom skulle min vardag inte bli så rolig. Skulle jag däremot leva mitt liv som en plan med stakade mål skulle de inte heller vara så roligt för vart skulle spontaniteten, som är så viktig - in i livet? Som jag lever nu är det i det stora hela en inrutad vardag med små spontana infall som nästan egentligen inte alls kan kallas spontana; och så kommer det säkert att se ut en stor del av mitt liv. 

Frågan är då: är det så tråkigt som det låter? Mitt svar just nu (och kommer säkert att vara en tid framöver) är: JA. Och anledningen till att jag tycker det, är att i hela mitt liv har jag gått från lekis till låg-, mellan-, högstadiet och gymnasiet och nu senast universitetet, utan uppehåll utöver somrar utan jobb i Sverige. Det faktum att jag aldrig har varit utomlands, inte ens i danmark eller norge, är en sjuhelsikes tråkig fakta om mej. De som känner mej har vetat om att jag läängtar efter att resa förbi de svenska gränserna och upptäcka, få erfarenheter och ha äventyr så att jag kan stolt tänka tillbaka på mitt liv och känna att jag har gjort något, att jag har uträttat något i detta liv, att jag har tagit för mej av allt som finns här i världen..men framför allt: att jag har varit lycklig och att jag dör lycklig, och kan känna att mitt liv är fullkomligt, att jag inte har missat något. Nu tänker alla att jag är ung, att jag har hela mitt liv framför mej att göra allt jag vill, att leva ut mina drömmar; men bara för att jag är ung betyder inte det att jag kan vara rädd för vad framtiden har i sitt sköte. 

Egentligen är inte jag såhär undergångsdeprimerad(finns det något som heter så? it should...) Jag anser att för att få något att hända måste man ta det i sina egna händer och få det att hända, vare sig det gäller den där killen eller drömresor till andra sidan jordklotet. Samtiditgt som jag skrev detta känner jag mej som en hycklare..det är inte ofta som jag själv följer detta, jag är alldeles för feg för att få något att hända. Och det är en av många saker jag har ångest för. Jag vill bara vara...lycklig. Och för att citera Aristoteles - Happiness depends upon ourselves.