Ramblings by Kamomill

är det fel på mig när jag blir helt överlycklig när jag läser mina feeds hos nerikes allehanda och kanal 5(ja, jag har det från 5an för de har bra tv-nyheter) att författarnas strejk i hollywood snart är över?? Är det sjukt av mej att ha ett liv till stor del bestående av tv-serier? ni får tycka vad ni vill men jag har hellre det livet än ett liv som nerknarkad förortsunge..som visserligen inte är en jättestor chans att jag skulle vara även om jag nu är född och uppvuxen i en av Sveriges mest farligaste förorter. Men vem vet? hade jag vart en cool, självsäker tjej, med kompisar som var "coola" och med föräldrar som inte hade brytt sej nämnvärt om mej - så kanske jag hade utvecklats till en sådan nerknarkad förortsunge istället för en välanpassad tjej som går på universitetet...
men nu tillbaka till ämnet - mitt teve-tittande; är jag såå tragisk? näpp, inte om man frågar mej iaf - jag har fått utav mitt tevetittande en mycket bra engelska förståelse(och därmed förlorat svenskan? ;-) ), både skriftligt och i tal (tycker jag iaf..hehe). Samtidigt som man lär sig en väldans mycket om allt möjligt, både onödigt vetande till livsviktigt vetande.
Vilken tur att jag har syn och hörsel i min arsenal av sinnen..;-p